Omtag

Jag är helt slut, eller jag var helt slut...lagom till att sommarledigheten kom hade jag tagit slut. Mammas femtioårsfest var målsnöret och det betyder att jag nu klarat våren med näsan över vattenytan! Igen. Fast förut har det bara drabbat mig själv. Nu är det min familj som fått lida mest. Ebba som fått hänga med i mitt flängande och farande mellan möten och aktiviteter och när jag väl fått tid med Paul fanns ingen energi kvar. Jag är säkert överkänslig. Och orimlig! Men jag älskar att jobba och att vara ideellt engagerad, det schemat har också alltid gått ihop.

Förlåt hörreni, inser nu att jag borde utfärdat en gnällvarning. Men tänker att om jag skriver det här så borde jag väll förstå, det funkade förut men inte nu längre. Mitt liv ser ju helt annorlunda ut nu än det gjorde för ett år sedan. Hur kan jag rimligen tro att jag ska kunna fortsätta i samma tempo?! Något måste såklart gå och jag vet att ni har överseende med det. Problemet är enbart mitt eget, hur svårt kan det vara att säga nej. Mitt mål är att hinna vara lycklig, för jag har så himla mycket att vara lycklig för! Sommaren ska ägnas åt Ebba, Paul, familj och vänner samt åt att lista ut hur min höst ska se ut.

När alla vännerna gått hem....Lyckad femtioårsfest

Lova mig att ge er själva en fantastisk sommar!