Vår dotter

Den vackraste stunden i livet var den när du kom. 2015.08.01 - 21.55 - 3410 gram - 50 cm lång. Ebba Ivarsson. Vår dotter. Ofattbart, omtumlande och alldeles alldeles underbart! En perfekt liten tjej.

Värkarna startade redan under natten mellan fredag och lördag, Paul jobbade natt såklart. Med 10 min mellan värkarna vid klockan sex bad jag honom att skynda sig hem på morgonen och ringde förlossningen vid åtta för att be om råd. De sa åt mig att vänta in mer intensiva värkar så jag tog ett bad och så väntade vi, och väntade. Paul blev otålig och fortsatte tapetsera barnrummet. Vi åt, tog emot ett oväntat och väldigt kort besök och just som värkarna klockades med sju minuters mellanrum och Paul tapetserat klart den sista våden orkade jag inte vänta längre. Vi åkte in. I hissen upp till förlossningen, 15:20...

Jag var öppen 6 cm. Jippi, min värsta farhåga var att behöva åka hem igen. Vi blev kvar. 5,5 timmar senare med akupunktur, lustgas, turer med gåstolen, ett klipp och många långa värkar var hon äntligen hos oss. Kanske onödigt att säga men det var inte så illa som jag befarat, jag försökte att så gott det gick slappna av under värkarna, andas och haka på kroppen som visste precis vad den skulle göra. Och sedan en så obeskrivlig känsla att äntligen få se det lilla liv som vi väntat på i nio månader, fastän det inte går att förstå att det är samma människa som varit i magen hela tiden. Två höjdpunkter, nr 1 när de tog hål på fosterhinnan samtidigt som jag fick lustgas för första gången vilket resulterade i att trycket släppte något och jag var i himlen. Nr 2, när hon (vilket var en överraskning) kom ut, skrek för full hals och jag fick be barnmorskan att lyfta på benet så att jag fick se att hon var en hon. Ebba, fast de första två dygnen hette hon Solbritt. Trött och nöjd familj, första natten tillsammans alla tre. 

Fyra dagar senare, dagen då hon egentligen var beräknad åkte vi hem. Sedan dess har vi dock varit tillbaka igen. Orsak? Mamma åkte på en sjuhellsickes hög feber, inflammation i livmodern eller barnsängsfeber som det hette förr. Precis som Paul skulle på kalas uppmanade sjukvårdsupplysningen att vi skulle uppsöka akuten, vilket vi gjorde och blev kvar, två dagar. De ville ju se så att febern gick ner och de behandlade mig rätt. Fast jag fick penicillin via dropp och det hade i och för sig inte varit jättelätt att få hemma. Tur att vi trivdes så bra på BB. Nu mår vi alla toppen! 

Bröllop vigsel

En helt oförglömlig dag med så mycket kärlek. Efter fotograferingen skulle jag äntligen få säga ja till min Paul och bli hans fru Ivarsson. Vigseln ägde rum i Rudskoga kyrka och kunde inte ha blivit mer stämningsfull. Det var så personligt, jag som trodde jag skulle ha svårt att vara närvarande där i stunden. Tvärtom njöt jag rakt igenom och kunde verkligen ta till mig vad som hände, att vi delade löften om evig trohet och kärlek och all den fantastiska sång och text som pastor Eva, familj och vänner delade. 

Delar med mig av vigselprogrammet som innehöll bibelläsning av Malin Eriksson och Pauls gudmor Sonja Lundberg, solosång av Christoffer Hildingsson och mamma Marie Tjärnbro, där hon själv hade skrivit text och musik i en bara för oss egenkomponerad sång. En helt underbar låt som fullkomligt briljerade tillsammans med stråkarna. Utgångsmusiken gjorde sig utmärkt tillsammans med den duktiga kören som ställde upp dagen till ära.

"Jag lovar att älska dig, i lust och nöd, tills döden skiljer oss åt." "Jag tar emot denna ring, som ett tecken på vår kärleks gemenskap". 

Den klassiska brudkyssen och så massa kramar och grattis. Därefter en svängom med värsta finåket, till bröllopsfesten där gästerna väntade. 

Bröllop porträtt

Fantastiska bilder från en fantastisk dag. Vi är otroligt nöjda med hur fotograf Frida Snellström lyckades fånga all glädje och lycka vi kände på vår bröllopsdag och samtidigt få se tillbaka på hur fina vi alla var. Valet av best man och brudtärna föll naturligt på våra syskon, vilket kändes speciellt och fint. Av alla hundratals bilder är det inte lätt att välja, därav denna bildkavalkad. Hoppas ni inte misstycker. Valet av ställe att fotas på föll på bergtäckten i Moo, Åtorp, vilket blev riktigt coolt med det råa berget mot det skira och romantiska. 

Några regndroppar i brudslöjan gör ett lyckligt äktenskap eller vad är det man säger? 

Åh vad han är snygg min man. Ringarna föresten, i vitt guld med högt affektionsvärde då vi ärvt dem. Paul har fått sin pappas ring och min vigselring är Pauls mammas förlovning och vigselring nedsmält till en där vi valde att lägga till en diamantrad. Den sitter som en smäck bredvid förlovningsringen i rött guld, som i sin tur är ärvd från Pauls gammelmormor. 

Blues kväll

Blev kvar i stan efter jobbet för en tur till skärgården med äventyrsgolf och Blues kväll. Självaste Dan and the elecros underhåller oss. Swing it Frasse!

Spikbruket och mer bröllop

Kort efter att vi själva stått vid altaret var vi tillbaka i bänkarna för att bevittna kusinens bröllop. Såhär uppklädda var vi dagen till ära. Jag och kulan trivdes bra i klänningen jag köpte i Italien, 23 dagar kvar tills den lilla väntas komma till oss. 

I förra helgen besökte vi Pauls släktingar i Spikbruket enligt tradition. En somrig, väldigt lugn och skön tradition. Många timmar spenderas här runt uteplatsen med god mat och långa samtal. Älskar att den ljumma kvällen gjorde att vi kunde sitta ute till midnatt.