Detta är första kvällen på väldigt länge som jag spenderar utan varken man eller barn. Det är inte första gången jag är borta från Ebba under en längre tid men första gången hon somnar utan mig där. En konstig känsla ändå att inte behöva vara där för att hon ska kunna somna mätt och belåten. Frihet och vemod. Ändå mest frihet, har längtat tills dagen då livet på något sätt går tillbaka till det normala, fastän det aldrig mer kommer att bli som det en gång var...som tur är. För så fort man är borta från henne så inser man desto mer hur ofattbart mycket hon betyder i vårt liv, vår älskade Ebba. Är så stolt över henne och de framsteg hon gör till att bli en självständig människa, ett praktexemplar av bebis vill jag lova.
Tapas, vin och en himla massa skitsnack. Perfekt fredag kväll om du frågar mig. Tack bästa Malin och Malin för att ni finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar